Art Critics

Article in Swedish klick here.

International Association of Art Critics (AICA)
by Stig-Åke Stålnacke 3 March 2020

Anni’s pictures, Anni’s strong acrylic paintings gave me beauty, gave me hope, brought me a moment of meaning in what, just then, was an empty, exposed life. Of course, I knew that all good art, poetry, dance, film, or painting could provide a moment’s rest and rapture. I had experienced that before. I knew that the type of art that comes from the singing heart is always imprinted with a kind of magic melodiousness.

Yes, I definitely knew that. Bengt Lindström’s powerful painting gave me that joy and warmth. His painting was beautiful and challenging. He was one of the really very few people who transformed oil on canvas into a shining adventure. But, to be truthful, there has not been an abundance of these painters, this art. Unfortunately, there is so much art that reflects fashion and the tyranny of trends.

This is a long introduction, but it has to be said; it has to be said so that I can continue by saying that I have, right now, in this moment, have experienced the joy of seeing paintings that vibrate with life and desire. But which, even more, shine with a deep and strong sense of life itself.

Just imagine, painting that displays an adoration of life still exists, there is art that speaks of the joy of opening your eyes and seeing life as if you were looking at it with the clarity of a child’s gaze.

ANNI THORN is the name of a woman whose suite of paintings has refreshed my eyes, rid me of my tarnished gaze, and brought back to the delights of art.

ANNI THORN is her name and, from Norrland’s inland, she poetically describes the endless beauty of nature and the song of the heart. Anni is the name of a woman who showed me a suite of paintings, embedded with depictions of emerging life and the growth of a soul.

I take a mental journey through her painting and find so much of what I have wanted for so long. True, sometimes I have found beauty and the meaning of life in other art I have encountered, but my I have never satisfied my hungering for art’s beauty and the responses to my desire. Anni Thorn is one of those who provides a tender response.

I could, of course, stop at a very special painting by her, and clearly many of them with no titel – if not all. But what does it matter when I meet a piece of art that vibrates with life? A small picture, 17cm x 17cm. A small picture charged with shapes, perhaps symbols, and I imagine that they cross-pollinate, bringing new pictures into being. Perhaps this is about a cycle of life that never needs to end. Close together, her shapes stand, lie or crawl; her searching and results have a charged tension.

And I am captured by her mountain pictures, her liberation of the mountain’s majesty and, of course, its magic. There is a fortress-like magnificence, a monumental presentation of force, with the blue beauty and tranquillity of the heavens. For me, this is about happy recognition. These mountain pictures can sometimes be strangely silent, as if the mountain and ANNI THORN have entered a holy pact.

But I can also be part of experiencing the silence and the whiteness and the splendour. I see the great white wonder that can rock me to sleep. Thank you Anni. You speak to a place in me that I sometimes thought had died. Thank you Anni. Your pictures bring me life. And so, the painting that brings me the greatest joy, the greatest happiness. I see a small painting, 50x50cm – like the others, it is untitled, but is a miracle of beauty. I am reaching here, I know that, but I have to do so when I see, as I do here, love for life and art gathered in one artwork. It is a picture that billows with beauty and depth. It is life’s warmth captured in acrylic on canvas, a picture that possesses radiance and the tender pulsing of a heart. This, for me, is the picture above other pictures. A painting that does not and will never lie or deceive. Simple, pure joy of painting is what speaks here.

And so ANNI THORN moves through art’s very own magical landscape. I was tired when I began to view Anni Thorn’s art – but now I am once again full of quiet, bubbling joy and a lust for life.

Thank you Anni, for this.

Annis bilder, Annis starka målningar i akryl gav mig skönhet, gav mig hopp, skänkte mig en stunds mening i den just då så utsatta och tomma tillvaron. Jag visste ju att all bra konst, dikt, dans, film eller målarkonst kunde skänka en stunds vila och eufori. Det hade jag varit med om tidigare. Jag visste att den konst som hämtas från sånghjärtat, alltid bär med sig drag och stunder av en sorts magisk ljuvlighet.

Jo, det visste jag med besked. Bengt Lindströms kraftfyllda måleri gav mig den glädjen och värmen. Hans måleri var vackert och utmanande. Han var en av de egentliga ganska få som förvandlade oljefärg på duk till glimrande äventyr. Men sanningen att säga: Det var inte så rasande gott om sådana målare, sådan konst. Det finns tyvärr så mycket av konst som speglar bara åt mode i konsten och till trenders tyranneri.

Denna inledning var lång. Men det måste sägas. Måste sägas för att jag skall kunna fortsätta att tala om att jag just nu, i detta nu, har fått erfara glädjen att se ett måleri som rakt igenom skälver av liv och lust. Men som mer ändå lyser av innerlighet och stark livsförnimmelse.

Tänk att det fortfarande finns måleri som visar upp dyrkan av livet, en konst som talar om det underbara att få öppna ögonen och se livet som om man kikade med ett barns glasklara blick.

ANNI THORN heter hon som med en svit målningar igen sköljt mina ögon och tagit väck slentrianseendet och gjort mig glad av konsten igen.

ANNI THORN heter hon, som från ett Norrlands inland diktar om både naturens oändliga skönhet och hjärtats sång. Anni heter hon som visade mig en svit måleri som hade inbäddat skildringar av det groende livet liksom det växande i en själ.

Jag går på en mental vandring genom hennes måleri och jag finner så mycket av det jag längtat efter länge nu. Jag har visserligen emellanåt funnit både skönhet och livsmening i annan konst som jag mött. Men min hunger efter konstens skönhet och gensvar på min längtan får jag aldrig nog av. Och Anni Thorn är en av de som ger mig ömsint gensvar.

Jag kan naturligtvis stanna upp vid en mycket speciell målning av henne, det är som tydligen många utan titel – för att inte säga alla. Men vad gör det när jag möter ett stycke konst som kryllar av liv. En liten bild på 17cm x 17cm. En liten bild laddad med former, kanske symboler, att jag inbillar mig att det befrukta varandra och skänka nya bilder. Det handlar kanske om att kretslopp som aldrig behöver ta slut. Tätt intill varandra står, ligger eller kryper hennes former, hennes sökande och resultat äger en laddad spänning.

Men så fångas jag av hennes bilder av fjället, hennes lösgörande av fjällets storhet och naturligtvis magi. Där finns en mäktighet förborgad, en monumental kraftparad med himmelens blå skönhet och vila. För mig handlar det om igenkännande. En lycklig sådan. Ibland är fjällbilderna märkligt tystlåtna. Som om fjället och ANNI THORN ingått ett heligt förbund.

Men även om jag får vara med på ett hörn att uppleva det tysta och det vita och det mäktiga. Jag ser det stora vita undret som kan vagga mig till sömns. Tack Anni. Du talar till ett fält i mig som jag ibland tror var död. Tack Anni Dina bilder gör mig levande. Så då den målning som försätter mig i den största glädjen, den största lyckan. Jag ser en liten målning 50x50cm – som liksom de andra saknar titel men som är ett under av skönhet. Jag tar i nu, det vet jag, med det måste jag få göra när jag ser, som här, kärlek i liv och konsten samlad i ett stycke konst. Det är en bild som böljar av skönhet och innerlighet. Det är livets värme fångad i akryl på duk, en bild som äger strålglans och hjärtats ömsinte pulsslag. Här handlar det för mig om bilden framför andra bilder. Ett måleri som inte och aldrig kan ljuga eller luras. Här talar bara den enkla rena målarlyckan.

Så tar sig ANNI THORN fram genom konstens alldeles egna sagolandskap. Jag var trött när jag började titta på Anni Thorns konst. Nu är jag fylld av stilla porlande glädje och livslust igen.

Tack för det Anni.